Idag var Alvin hos tandläkaren för första ...
Idag var Alvin hos tandläkaren för första gången. Det gick bra. Han klev upp i tandläkarstolen och tyckte att det var som en rutschkana och den var ju kul att åka på. Åsa som är Alvins tandläkare lät honom välja en tandborste och ett klistermärke. Sen fick han åka upp och ner i tandläkarstolen. Allt gick bra tills hon skulle räkna hans tänder. Det ville han inte gå med på. Så med några tårar och ett löfte om återbesök gick vi hemåt. Vi skulle ta bussen hem men missade den precis. Det blev en promenad hem istället. Alvin var trött och hungrig så han fick några utbrott på vägen. Allt var fel och besvärligt. Så blir det ibland och det är inte lätt att gå igenom självständighets perioderna. Jobbigast är det så klart för Alvin. Så han grät och la sig på backen ett antal gånger och ville inte någonting. Utbrotten höll väl i sig en halvtimme ungefär denna gång. Nu har han somnat i soffan och hjärtat värmer när jag ser på honom. Det är tufft ibland när man är trött, båda barnen gråter och är arga eller ledsna och man kämpar med sitt tålamod. Försöker vara lyssnande och pedagogisk in i det längsta. Men till slut brister det, droppen som fick bägaren att rinna över föll och jag ryter till att nu räcker det, nu är det nog. Tänker på hundarna då, hur tikarna hemma ryade åt sina valpar. Med ens lugnar sig Alvin liksom valparna lugnade ner sig för tiken. Det är bra att bli arg ibland. Visa att nu är gränsen nådd. Barnen måste ju veta var den går hos andra så att de kan lära sig att veta och känna var sin egen går. Det är viktigt. Efteråt kramas vi och säger hur mycket vi älskar varandra. Det är också viktigt. Att veta att allt är bra igen.
